Publicera eller inte?

I en värld där nyhetsmarknaden hårdnar för varje dag och konkuransen är stenhård tänjs det på reglerna. Förhoppningar om ökade försäljningssiffror av upplagan kan locka till publiceringar som inte borde göras. Vid vissa tillfällen har vi sätt Aftonbladet publicera namn och bild på en person i samma stund som Expressen gjort valet att skydda identiteten av den berörda person. Vid andra tillfällen har rollerna varit ombytta. Vad som har varit rätt och fel vid de olika fallen har det tvistats om och det finns inget enkelt svar på vad som är rätt och fel. Det vi däremot kan slå fast är att det har tänjts på spelreglerna i takt med den allt hårdare konkurrensen och de allt tuffare tiderna för papperstidningarna.

När Anna Lindh mördades 2003 ställdes de pressetiska reglerna på sin spets. I ett första skede häktades en 35 årig man för mordet. Samtliga tidningar valde att inte publicera namn. Däremot valde många av tidningarna att publicera annan information kring den misstänkta mannen. Information som kunde underlätta en identifiering av mannen. Efter det här debatterades det mycket fram och tillbaka huruvida det var riktigt att publicera de uppgifter som de olika medierna gjorde. Mannen valde även att stämma fyra kvällstidningar för deras publiceringar. Trots att mannen själv valt att röja sin identitet i en intervju med Robert Aschberg.

Vad jag erfar fick aldrig mannen något skadestånd men stämningen skapade stor debatt kring pressetiken. Något som jag ser som en mycket hälsosam debatt.

Många minns säkert när Mikael Persbrant valde att stämma Expressen för förtal. Det var när Expressen gått ut med nyheten att Persbrant befann sig på behandlingshem för alkoholism. Något som sedan visade sig vara felaktigt.

Expressen ursäktade sig med att något i källgranskningen gick fel. Från mitt sätt att se det tror jag det handlar om den hårda konkuransen som råder och att skribenten forserade fram nyheten. Lusten att sälja tidningar gick före källgranskningen.

Expressen fälldes den gången. Men nya fall har uppdagats efter det. Kanske är straffen för lindriga för att tidningarna ska avskräckas till liknande publiceringar. Kanske saknar vissa journalister etik och moral. Kanske tvingar den tuffa konkuransen fram sådana här publiceringar. Kanske är det en mix av alla tre sakerna. Jag har inga svar men jag tror att en fortsatt livlig debatt kring ämnet är nyttig för vårat mediesamhälle.