Åsne Seierstad ställer journalistiken på sin spets.

Den mycket omtalade norska journalisten Åsne Seierstad är författaren bakom "Bokhandlaren i Kabul". Det är en bok som utger sig för att vara verklighetsbaserad där Åsne Seierstad flyttar in hos en familj i Kabul, där fadern just driver en Bokhandel. Man får följa familjens vardag och där till bjuds man även på tillbakablickar i individernas liv. Alla skildringar, uppger Åsne Seierstad, är baserade på verkliga händelser och vid de tillfällen hon inte närvarat vid situationerna själv har hon fått de återberättade för sig. I boken kan man även läsa om personernas innersta tankar och funderingar.

Det är en meddragande bok och den är väl dramatiserad. Men frågan är om man ska se på den som ett journalistiskt verk eller bara en skönlitterär bok i mängden. För mig befinner den sig någonstans i gränslandet och just det där gränslandet ser jag som ganska farligt. Varför jag ser det som farligt beror på att om man läser ett rent journalistiskt verk så tar man det för just det. Läser man ett rent sköntlitterärt verk så har man också det i åtanke. Man tar inte sakerna i boken för sanna. Men i Åsne Seierstads fall så utger hon sig för att berätta sanningen och just i det ögonblicket blir det farligt anser jag.

Det är otroligt svårt att kolla upp om hennes uppgifter verkligen stämmer. Hon har valt att ge personerna anonymitet och det är därför vanskligt att stämma av med personerna i skildringen om bokens skildringar stämmer. På det här viset äger Åsne Seierstad sanningen och vi blir helt och hållet en bricka i hennes sanningspel.

Hade boken uppgivit sig för att enbart vara en skönlitterär bok hade aldrig heller boken ställts inför det här moraliska dilemmat. Men jag ser det som en farlig lek att dramatisera något som man påstår är sanningen. Genom dramaturgin blir läsaren avklädd från kritiskt tänkande och fångas in i en välskriven historia. Givetvis är det ett väldigt effektivt sätt att förmedla sitt budskap på och som läsare blir man berörd. Det är just detta som gör verktyget så effektivt för att kunna manipulera sina läsare och på ett effektivt sätt föra fram sina budskap utan att säga att det är just det man gör. Man hävdar istället att det är verkligheten man beskriver.

Hur vida Åsne Seierstads bok består av korrekta skildringar eller bara egen propaganda paketerad i skicklig dramaturgi är svårt att svara på. Det har bara Åsne Seierstad själv svaret på. Men i mitt tycke är det en farlig form att använda sig av. Det blir ungefär samma sak som när FOX News i USA uppger sig för att återge neutrala nyheter när det i själva verket är extremrepublikaner. Det hade inte varit ett problem att de berättade nyheterna på det sättet så länge som de inte uppgav sig för att vara neutrala och berätta "sanningen" men i samma stund som de utger sig för att vara neutrala blir det farligt.